Känner mig urlakad på något vis.

Är det mörkret, är det omgivningen, är det innehållet?

Vet inte riktigt vad det är som påverkar mig, men att det är något vet jag. Längesedan denna känsla infann sig i min vardag, men den har smugit sig på, sakta och förrädiskt den senaste tiden. Min kraft att kontrollera situationen är inte riktigt så påfylld att jag litar på den och därför måste jag våga stå i stormens öga för att återfå kontrollen. Det är lite småläskigt!

Det är tyst här nu, känslan blir tydligare då, vill inte men härdar ut!