det är jag glad att jag inte blev ida...

Pga av min onda rygg blev det ett yogapass i stället för annan träning denna måndag. Gick dit med hopp om en skön stund med avkoppling och streching. Trodde väl också att det onda skulle kunna mjukas upp och därmed försvinna. 

Jaha, hur blev det då?

Jo, jag kände migg anska vilsen både i rörelserna och i kroppen. Man skulle stå som en hund, som en kobra, cat, apa osv... mycket märkligt. Inte bara namnen då, utan också själva rörelserna. Det gjorde ont nästan överallt  och jag som annars känner mig ganska vig blev plötsligt aningen osmidig, eller egentligen mycket osmidig. Inget kul.

Nej, det är inte mitt första yogapass, om nu någon undrar. Men detta var kanske lite väl avancerat för en vanlig medborgare. När vi varit i gång en kvart längtade jag hem... insåg dock att det var 45 min kvar att härda ut.

Som om inte allt jag redan berättat var nog, gav yogainstruktören instruktioner på engelska samtidigt som hon nog mediterade så det var lite svårt att hänga med... Men jag tog mig genom det, med lite skratt och mycket smärta. Det bästa av allt var att nästan ingen såg mig, eftersom vi inte var så många på passet och de som var där var totalt främmande för mig. Skönt!!!

Inte heller satt där någon kamera och tittade på oss...tack o lov. Vill man visa upp något vill man ju visa sina bästa sidor och det gjorde jag garanterat inte denna dag.

Nu ska jag förhandla till mig lite masasge av mannen. Hoppas det blir en bra affär.

Godnatt