I morse vaknade jag av att regnet slog mot rutan, jaha... Jag drog mig en stund till innan jag orkade ta steget och sätta ner ena foten i golvet. Efter att båda fotsulorna fått känna underlag en stund tittade jag ut genom förstret igen och då sken solen...

Just så var det idag, en totalvändning på en pyttestund.  Så ser livet ut, det tar sina vändningar och vi hinner inte alltid med att förbereda oss för det som sker. Även om jag själv upplever att jag har en stabil tillvaro i livet, vet jag att dessa situationer rör sig inte allt för lång borta och jag berörs av det. 

Livet är värt att levas både i glädjde, förväntan, förtvivlan och sorg, det går om vi förhåller oss till det som är.

Att förhålla mig till... har blivit ett motto jag bär med mig.

Mitt liv blir mitt

Om jag förhåller mig till det, behöver jag inte gå och vara tjurig eller ledsen på någon eller något, inte ens på mig själv.

Livet är värt att levas...

Mitt liv är mitt älskade liv