Just nu känner jag hur livet rusar fram i hög, väldigt hög hastighet.  Jag kan nästan inte bromsa ner och börjar känna mig lite åksjuk. Måste göra något men vet inte riktigt vad...

En metafor om hur min vardag är och hur jag påverkas av den.

Några veckor bakåt i tiden har varit otroligt krävande, både när det gäller presationer och krav i arbetet, i familjen och i de övriga sociala umgängena man har. Jag känner hur kroppen går på hög varv och medvetet tappar jag fotfästet en aning. Min stora tröst i det hela är att jag är medveten om vad som händer...detta har jag ju varit med om förrut, men då visste jag inte vad som hände, varför och vad jag var tvungen att göra. Jag hoppas och tror att denna medvetenhet kan vara till stor hjälp för mig just nu.  Håll gärna en tumme...

Sjöng på ett vackert bröllop idag på Idala Gård utanför Trelleborg, väligt fin gård. Paret gifte sig i ett stall och tro det eller ej men det var såå romantiskt. Kanske en weekend med mannen där hade gjort mig gott. Jag kanske ska ge honom det i julklapp :-)

Idag har jag också hunnit med att vara hos mina brorsöner, stora M fyllde 3 år. En stor kille nu minsann. De kom nyss hem från Usa och det är ett tag sedan vi träffades, så lite blygt var det i början men sen släppte det. DEt var en mysig lördagkväll med lillebor och hans familj. Har saknat dem!!!

Nu sitter jag här i min ensamhet, mannen jobbar och småkillarna ligger i sina sängar. Jag har kanske just gjort en av mina nära vänner besviken och det är något av det värsta jag vet. Men i bland måste man tänka på sig själv och sin situation. Jag hoppas att hon förstår mig.

Nu ska jag surfa vidare en sväng!

Sov gott alla