Har sytt och låtit tankarna fokusera kring raka sömmar och listiga finesser...

Jag vet inte vad som händer just nu. Känner mig ömsom stark ömsom svag. Just nu är jag i stadiet då jag bara känner att något inte är som det brukar (inte som det har varit under de senaste halvåret ialla fall). Kan det ha med hösten att göra, med att det varit mycket socialaprojket den senaste tiden eller vad är det som får mig att känna så här? Det enda jag vet är att jag verkligen hatar att gå omkring med denna känsla, den äter nästan upp mig.

Det är tyst så när som på några barnskratt utanför. Mina små J är och tränar fotboll, stora J är på sitt rum och mannen repar. Utanför är det mörkt och lite blåsigt. Här sitter jag med en olustig känsla i magen, då och då kommer en suck medan jag försöker att njuta av luften som kommer ner i mina lungor. Jag känner mig trött men tror inte jag behöver sova, jag känner mig lugn men är ändå lite rastlös, vet inte om jag är ledsen eller glad, inga tårar finns och orken till ett leende är inte så nära...

Kanske en promenad skulle få mig på rätt köl igen...