Vår bröllopsdag 14 februari firades med stort pompa och ståt dock inte för vår egen del utan för våra goda vänner F och J som gifte sig...

Bilden är tagen en stund in på kvällningen, men visst ser vi väl goa ut?

Jag tror jag är kär...lite läskigt är det, men sant!

Han är inte så gammal, ganska nätt i kroppen, svarthårig med ljusa inslag, väldigt gosig och han trivs i mitt sällskap...

Nyfiken va? 

Mannen i fråga går på fyra ben och är en alldeles underbar liten kattkille.

Tyvärr är han inte vår,även om han springer in till oss så fort han får en chans. När jag tar upp honom i famnen spinner han som om han aldrig fått någon närhet innan. Denna vackra katt ägs av en granne som kanske inte vill ha någon katt egentligen. Den springer ute på gården titt som tätt, något den gjort, nästan, sedan den flyttade dit som pytteliten. Då vi råkar ha dörren öppen hälsar han gärna på hos oss. Just nu tyckte han att det var väldigt kalltom tassarna så han hoppade ner i en av våra krukor utanför dörren, gulliga kissemisse...

Tänk om man bara hade kunnat ta honom och låta han bli vår familjemedlem, men det går ju inte. Samidigt har mannen gjort klart att han flyttar om en katt kommer in i huset. Vi måste alltså välja och hur skulle man kunna göra ett sådant val som skulle innebära att man kastar ut mannen...även om  man skulle kunna tänka sig det ibland, visst det är en känsla som snabbt går över :-)

Hoppas alla mina vänner mår bra. I morgon är det lite fest med arbetskamraterna och jag vet inte riktigt hur jag ska se på saken, faktiskt är det så. Hoppas dock att det blir en bra kväll, det finns ju många som är så goa.

Hej hopp