Brukar ha tron att saker alltid kan lösas till det bättre, en tro om att vi alla vill våra medmänniskor väl, tron på en mening med livet. Försöker se saker från den ljusa sidan, försöker att förhålla mig till saker, situationer och relationer på ett varmt och omtänksamt sätt. Men i bland bara orkar jag inte, speciellt inte när omgivningarna sköljer över mig med negativa vibbar. Även om jag inte vill påverkas av dessa är jag säkert mer mottaglig än vad jag vill vara för dessa vibbar då och då.

Idag känner jag mig hängig och inte riktigt på G. Kan inte sätta fingret på vad som stör mig i min harmoni, men något är det klart. Har värk i kroppen och om den gör mig hängig eller om det är hängigheten som ger mig verk det har jag ingen aning om. Hoppas dock att jag kan le lite mer i morgon.

Dagens solskens historia:

Jag fick ett sms av min svåger, mannens bror. Där det stod

Linda är så stark. Hon är starkare än pappa.

Det var lille C, min svågers son på 3 år, som mindes och på sitt sätt visade uppskattning över när jag bar honom i går. Barn är det finaste man kan möta!

Nu känner jag hur min positiva sida helt plötsligt tog fart igen...