Så tänker jag väldigt många söndagar.

Denna helgen har varit fylld av en massa bra stunder. Fredagen var vi inne hos våra grannar en sväng. Det blev inte så sent, men när vi kom hem satte jag och min D oss i soffan...pratade om oss och våra gamla tider. Klockan rusade visst i väg och vi var inte i säng förrän 02.00 Whoops!

Lördagmorgon kommer mitt minsta spöke in, halvåtta på morgonkvisten och undrar om vi kan åka till badhuset. Ursäkta, men kan man få vakna först?

Givetvis blev det inget bad denna dag. Mellankillen hade ju konsert på konserthuset. Det var hur fint som helst. Vad de är dukiga och vad härligt det är med symfoniorkester.

Senare var det min tur att sjunga. Ett vackert och nervöst brudpar stod där med tårar i och kring ögonen. Det finns inget vackrare tror jag. Är så glad att jag ofta får dela en så magisk stund med andra.

På kvällen kom våra vänner S o A. Vi åt bakpotatis med olika fyllningar, gott! Pratade, spelade gitarr och sjöng.

____________________________________________________________________

Nu är det söndag, jag har precis gjort klart lite bus till mina kollegor som vi ska ha på fredag. Om en liten stund ska det svidas om...svärfar har kalas.

Hej på er så länge!

När mina barn är stora ska jag säga dem detta...och hoppas att de kan förstå sådant som idag kan vara obegripligt

Jag älskade dig tillräckligt för att tjata, för att få reda på vart

du skulle, med vem och hur dags du skulle komma hem.

Jag älskade dig tillräckligt för att låta dig snava, falla och

misslyckas så att du lärde dig att stå själv.

Jag älskade dig tillräckligt för att hålla tyst och låta dig

själv upptäcka att din nyvunne vän var falsk.

Jag älskade dig tillräckligt för att stå och vaka över dig i

två timmar medan du städade ditt rum, ett arbete som hade

tagit mig en kvart.

Jag älskade dig tillräckligt för att strunta i att alla andra får.

Jag älskade dig tillräckligt för att inte tolerera näsvishet och

dåligt uppförande.

Jag älskade dig tillräckligt för att tvinga dig tillbaka till

affären med en chokladkaka med ett bett och erkänna:

Jag har stulit den här.

Jag älskade dig tillräckligt för att räkna ut att du ljög om

att festen var föräldrarfri och sedan förlåtit dig för det efter

att ha konstaterat att jag hade rätt.

Jag älskade dig tillräckligt för att acceptera att du är den

du är och inte den jag skulle vilja att du var.

Men framför allt älskade jag dig tillräckligt för att säga nej

när du hatade mig för det. Och det var svårast av allt.

Texten har jag fått låna av min fina bloggvän Anebettan, tack!