så brukar ajg se det i alla fall. Även när det kan kännas tungt eller trist så försöker jag ha detta motto i bakhuvudet.

Idag har varit en ganska "tunggrodd" dag. Den började med en rytning av en kollega, ganska tråkigt och enligt mig helt obefogad. Jobbet i övrigt flöt nog på ganska bra, några små saker som tyvärr känns ganska stora.

Det blev jag som skulle handla mat, kokt potatis med pannbiff och lök fck det bli. På vägen till affären lyckades jag fynda tre par skor för under 150:-. Inte illa!

Väl hemma blev det till att laga mat, traggla multiplikation med sonen och hans tonårshumör. Inget kul fristidsintresse men definitivt nödvändigt. Hoppas bara han också ska inse det och kanske visa en smula uppskattning en dag...

Jag och små killarna körde i väg och fixade lite med deras lotter...hälsade på kusin C. Mysigt.

När vi kom hem därifrån blev det dax att ta tag i den duns som lät då jag stod vid spisen. Min och makens garderob kapsejsade och det mesta låg huller om buller.  Det blev en spontan utrensing och städnin. Perfekt! Hälften av innehållet ska kastas eller skänkas bort. Dammråttorna fick flytta ner i dammsugarpåsen och vi kan köpa lite nya saker...

Det finns en mening med allt! 

Grädden på moset var ändå att få dyka ner och försvinna bort i den lilla låda som förvarar små ärlighetsmeddelande mellan mig och mannen skrivna av och för varandra i våra ungdomsdagar. Får se om det blir romantik eller frustration i drömmarna i natt. Tror nämligen att stunden med lådan kan bidra till störd nattsömn på ena eller andra sättet i natt. Jag kommer dock att lägga mig på kudden med ett stort leende på läpparna och en varm och lycklig själ...eftersom jag lägger mig bredvid den jag älskar mest på jorden. Han som skrev lapparna för snart 20 år sedan! Min man!

Älskar dig!!!