Solen strålar för fullt utanför, himlen är blå och trädens grenar rör sig minimalt. Det får bli utevsitelse idag trots min envisa förkylning. Mannen är och spelar in sista helgen på svt (för den här gången), så jag och mina små älsklingar är själv. En picknick i det gröna kanske...

Stora J vill säkert till Stapel och skatea 

inte vilken som helst.

Vi ska ha lite extra kul på och med jobb denna dag. På kvällen blir det ju bowling och buffé som jag skrivit tidigare. Men på dagen blir det annat bus. Jag har gjort 4 kuvert till respektive avdelning med massa klurigheter, dessa ska portioneras ut vid bestämda tidpunkter under dagen. En så kallad poängjakt. Ganska mycket förberedelser har krävts men nu är jag nöjd, även om näsan lyser röd och ser allmänt svullen ut tackvare allt snytande. Hoppas på en revolutionär bättring till morgondagen. Hur kul är det att ha kul när man känner sig ful ochtrist?

Nu ska jag försöka bättra på fejset med lite skönhetssömn i alla fall. 

Natti natt! 

Tänk att detta egentligen är den första lugna stund denna vecka och jag känner mig rastlös, skumt!

Slutade jobba lite över två och snart kommer barnen hem, alltså ensam i en timme ca och jag blir rastlös. Ändå kan jag inte ta mig för något, här är faktiskt ganska mycket jag skulle kunna göra, också skumt! 

är så genom förkyld, hostar och nyser om vartannat.

Jag hoppas att detta är toppen av denna omgångens förkylning. Gillar inte att vara snörvlig. Hoppas ni har det fint och slipper gå omkring och prata som om ni hade  "en tvättklämma på näsan". Munnen blir torr eftersom den måste hållas öppen för att fylla mina lungor med luft...

Nej, nu ska jag snart försöka snarka lite, godnatt!

jag hoppas att jag med lite sömn kommer att känna mig bättre i morgon. Håll en tumme är du snäll!

Godnatt! 

Har precis varit på promenad med två av mina vänninor. Mellan allt tjejsnack hördes fågelkvitter till höger och vänster. Det finns nog inte något som är mer fantastiskt än när fåglarna sjunger. Inte när man är på promenad i alla fall.

I övrigt har jag ont i halsen, i örat och är väldigt trött. Hoppas denna veckan blir lite lugnare än förra. På fredag stundar fest med jobb. Ska bli kul att få vara lite privat i detta sällskap. Jag har ordnat med busiga uppdrag som ska utföras under dagen och på kvällen blir det till att bowla. Jag brukar inte lyckas så bra, i bland får jag för mig att det är jag som är klotet och ska slå ner käglorna. Men jag bjuder på det och allt annat tokigt som jag kan göra. Sådan är jag helt enkelt!

Nu ska jag ta ett skönt bad, sen ska jag ju på date...

Så tänker jag väldigt många söndagar.

Denna helgen har varit fylld av en massa bra stunder. Fredagen var vi inne hos våra grannar en sväng. Det blev inte så sent, men när vi kom hem satte jag och min D oss i soffan...pratade om oss och våra gamla tider. Klockan rusade visst i väg och vi var inte i säng förrän 02.00 Whoops!

Lördagmorgon kommer mitt minsta spöke in, halvåtta på morgonkvisten och undrar om vi kan åka till badhuset. Ursäkta, men kan man få vakna först?

Givetvis blev det inget bad denna dag. Mellankillen hade ju konsert på konserthuset. Det var hur fint som helst. Vad de är dukiga och vad härligt det är med symfoniorkester.

Senare var det min tur att sjunga. Ett vackert och nervöst brudpar stod där med tårar i och kring ögonen. Det finns inget vackrare tror jag. Är så glad att jag ofta får dela en så magisk stund med andra.

På kvällen kom våra vänner S o A. Vi åt bakpotatis med olika fyllningar, gott! Pratade, spelade gitarr och sjöng.

____________________________________________________________________

Nu är det söndag, jag har precis gjort klart lite bus till mina kollegor som vi ska ha på fredag. Om en liten stund ska det svidas om...svärfar har kalas.

Hej på er så länge!

När mina barn är stora ska jag säga dem detta...och hoppas att de kan förstå sådant som idag kan vara obegripligt

Jag älskade dig tillräckligt för att tjata, för att få reda på vart

du skulle, med vem och hur dags du skulle komma hem.

Jag älskade dig tillräckligt för att låta dig snava, falla och

misslyckas så att du lärde dig att stå själv.

Jag älskade dig tillräckligt för att hålla tyst och låta dig

själv upptäcka att din nyvunne vän var falsk.

Jag älskade dig tillräckligt för att stå och vaka över dig i

två timmar medan du städade ditt rum, ett arbete som hade

tagit mig en kvart.

Jag älskade dig tillräckligt för att strunta i att alla andra får.

Jag älskade dig tillräckligt för att inte tolerera näsvishet och

dåligt uppförande.

Jag älskade dig tillräckligt för att tvinga dig tillbaka till

affären med en chokladkaka med ett bett och erkänna:

Jag har stulit den här.

Jag älskade dig tillräckligt för att räkna ut att du ljög om

att festen var föräldrarfri och sedan förlåtit dig för det efter

att ha konstaterat att jag hade rätt.

Jag älskade dig tillräckligt för att acceptera att du är den

du är och inte den jag skulle vilja att du var.

Men framför allt älskade jag dig tillräckligt för att säga nej

när du hatade mig för det. Och det var svårast av allt.

Texten har jag fått låna av min fina bloggvän Anebettan, tack!